lördag 4 oktober 2008

Knivhotad! / Knife threatened!

Ja, igar gick vi ut pa annu en promenad med barnen in till centrum, dar finns en snall frukthandlare som alltid ger barnen frukt att ta med sig till barnhemmet. Har gatt dit nagra ganger och kanner mig anda ganska saker, men igar sa hande det. Vi var tre volontarer och fem barn, varav tva dubbelvagnar och en i en egen vagn. Medan Stina sprang bort till frukthandlaren kommer en aldre man fram och fragar efter smapengar. Nej, sa jag till mannen, vi tar aldrig med oss pengar ut, vilket var sant, och da drar han upp en stor kniv ur fickan och borjar saga hotfulla saker pa Afrikaans medan han gor huggrorelser med kniven mot mig. Ashley satt med ryggen mot honom, sa hon sag det aldrig, medan mannen gick bort lite fran oss sa jag vad som hant, och vi var tvungna att stanna kvar, for vi kunde inte dra alla vagnarna sjalva. Som tur ar kom Stina tillbaka precis och jag forklarade situationen och gick ivag, lite skakis. Lite langre bort kom en dam fram till oss (for knivmannen var lite bakom oss) och sa at oss att akta oss for den mannen, for han har en kniv i bakfickan. Vilket vi nu redan visste. En man var snall och foljde oss en bit pa vagen och bad oss peka ut vem som gjorde det, detta ar vardagen for manga, och det ar skrammande. Detta fick mig att inse hur fort det kan ga nar det val hander, och nu tanker jag inte ga ut dit nagot mer iaf, utan bara pa valdigt sakra stallen (Beratta INTE detta till mamma eller Julia saklart...)

Senare tog jag, Therese, Stina, Yvonne och Ashley en taxi upp till signal hill for att se solnedgangen. Det var Yvonnes sista dag, sa vi ville gora nagot speciellt, och det var det verkligen, en underbart vacker solnedgang! Ska lagga upp bilder i morgon. Senare pa kvallen gick vi pa en trendig restaurant som heter Sinns i Wembley square och traffade ett stort gang nya volontarer, de flesta svenskar. Valdigt trevligt, och det ar otroligt hur manga nya vanner man far pa en san har resa.

Stina och Therese sov over hos Sean inatt, och pa formiddagen akte vi ner till Camps bay till den harliga stranden och solade. Vi lyxade till det med solsangar. Det var harligt att se vagorna rulla in och se det glittrande havet, fast det blaste ganska mycket.


Yesterday we took another walk into the town centre with the children. There is a fruit seller who always gives us fruit to bring back to the orphanage, very kind of him. I've felt quite safe walking there when we are so many, but yesterday it happened. We were three volunteers and five children, in two double prams and one single. Whilst Stina runs to the fruit seller this old man comes up to us and asks us for change, I told him we never bring money with us, which was true, and then he takes up this big sharp knife and makes stabbing movements towards me and sounds threatening in Afrikaans. Ashley was sitting with her back towards him, so she never saw what he did, whilst the man walked away a bit from us I told her what happened, but we had to stay there, cause there was no chance we could take all prams with us just the two of us, but luckily Stina came, I explained the situation, and we rapidly moved away a bit shaken by the incident.
A bit further away a lady comes up to us and says (because the knife man was just a bit behind us) "be careful with that man, he has a knife in his back pocket". We had already found that out though.. A man was kind enough to walk us a bit on the way, and asked us to point out who did it. It is shocking how this is everyday life for so many people, and it made me realize how quickly something like this can happen, you can never be prepared. I will never go there again now. Only stick to the safe safe safe places, if such exists... I just wrote in Swedish, don't let my mother or Julia know about this...

Later, me, Stina, Therese, Ashley and Yvonne took a taxi up to Signal hill to see the sunset. It was Yvonne's last day and we wanted to do something special, and it really was, an absolutely amazing sunset. Will put pictures up tomorrow. Later at night we went to a quite trendy restaurant called Sinns in Wembley Square which was very nice, there we met a lot of new volunteers, mostly Swedish girls, and that was nice. It's amazing how many new friends you make on a journey like this.

Stina and Therese also spent the night at Sean's place tonight, and in the morning we went down to Camps bay to the lovely beach. We even had the luxury of sun beds. It was so nice lying there watching the waves roll in and the glittery sea, although it was quite windy.

Inga kommentarer: